Att dansa bakom kända artister är att komma så nära det går att vara deltagande i artistens performance, att komma i en glimt av strålkastarljuset. Det är ett tufft jobb, det är slitsamt och man kan bli snäsigt bemött, man jobbar långa dagar och det kan vara… alldeles, alldeles underbart.

Runt den store artisten finns massor med folk som fyller en eller annan funktion, bakgrundsdansaren har blivit inte nog så viktig. Om man bara ser några årtionden bakåt var sångframträdanden något som artisten genomförde rakt upp och ner. En av de mest vågade videos från rockabillyns barndom var när Neil Sedaka knäppte med fingrarna och svajade till takten av ”Happy birthday sweet sixteen”. Bakgrundsdansare i begreppet dansare kom mer och mer efter millennieskiftet. Efter 1963 då körer fick medverka i bidragen till Eurovision har dessa körer utvecklats mer och mer ibland lika mycket som dansare och doa-doa-kör.

Som dansare har man chansen till stora uppdrag under artistgalor, större turnéer och Melodifestivalen. Och därifrån är språnget till att själv bli artist inte så stort. Ett bra exempel på detta är Alvaro Estrella som även sjunger. Han har närt en stor dröm att bli artist sedan uppväxten, Han fick Melodifestivalens webbpris som Årets dansare 2012. Tjugofyra år gammal fick han i år chansen själv med låten Bedroom. Han har kämpat sig fram till den platsen efter att ha sjungit och dansat bakom en hel knippe med kända artister som Måns Zelmerlöw, Ola, Darin, Eric Saade, Danny Saucedo och Carola.