En yrkesbana som dansare bör börja med något slag av utbildning. Visst finns det underbarn som kan allt tycker man men någon typ av formell träning behövs oftast för att man ska behärska danskonsten till fullo. Dansutbildning finns på många orter i Sverige vilket gör att de flesta har ganska nära till skolan man verkligen vill gå på. Detta är grunden, men vad kommer sedan?

Dans är ett hårt yrke, inget för den bräckliga vare sig fysiskt eller psykiskt. Man kan inte bli dansare på medfödda talanger. Utbildning och hård träning är grunden, dansare är både artister och idrottare.

Att jobba stenhårt och försaka allt utanför dansen är vardag för den som vill ha en karriär inom dansen och inte bara syssla med den som hobby. Dansare vill bli erkända och få stå i rampljuset men vägen dit är lång. Man lär sig att bli ödmjuk och att få respekt för den bana man bestämt sig för att ge sig in på. Man lär sig att lyssna och lära, inte bara av lärare utan även andra kunskapare runt om som koreografer och regissörer.

Ingivelsen i dansen måste vara som om varje uppträdande är den sista. Dansare bör ha ett öppet sinne för influenser och känslor och hela tiden ha en positiv attityd för sin roll. Kunskap kommer ur erfarenhet, den som stått på scen vet vad som krävs nästa gång. Det krävs alltid mer, alltid bättre och oftast mer än 100 procent.